Känns som om jag tappat all kreativitet jag någonsin haft, inte så lägligt med tanke på att olika fotouppgifter strömmar in hela tiden. På onsdag ska jag ha fotat "Mitt Kramfors" och ett självporträtt, det sistnämnda orkar jag inte lägga någon större vikt på och kommer antagligen göra något halvdant lite snabbt. Men "Mitt Kramfors" är en uppgift vår klass fått av Kramfors kommun(?), och bilderna ska sitta uppe i kurridoren. Det är en del av grejen dom håller på med nu för att skapa ett positivare Kramfors. Det är jätteroligt att våra bilder ska sitta uppe permanent, och kommer gå på ett x antal tusen att fixa. Men det är där det klämmer, att jag inte känner mig kreativ för fem öre. Har några idéer, men vet inte om någon går att genomföra pga olika anledningar. Ja, vi får väl se hur det blir med det. Får ångest bara av att tänka på det, av att tänka på skolan överhuvudtaget. Känner för att bara kunna gå ut och fota för att jag känner för det, inte för att jag måste.



Just nu skulle vaniljglass & bär sitta väldigt fint. Känner hur halsen börjar göra ont igen, är så less på att vara sjuk nu.

Denna dag visade sig bli en riktig bad day. Det är konstigt hur spegelbilden ena dagen kan se helt okej ut, så okej att man faktiskt trivs med sig själv, medans man en annan dag nästan inte känner igen den man ser i spegeln.

Gjorde misstaget att läsa massa gravid- och mammabloggar förut idag, det borde jag inte ha gjort. Känns så jobbigt att längta så mycket efter något som är så långt bort. Jag säger inte att jag skulle vilja ha barn i nuläget, för innan man tar ett så stort beslut ska man ha ett stabilt liv och kunna försörja sig. Men jag kan inte låta bli att längta som tokig efter att en dag få sitta där med min lilla familj, och jag hoppas att det inte tar allt för lång tid innan det verkligen händer. Det kanske låter dumt att tänka så när man inte ens har någon pojkvän, det får det gärna göra, men i mitt huvud gör det inte det. Många tänker att man "får livet förstört" om man får barn tidigt, men skaffar man barn så gör man det ju för att man vill. Då är det klart att det bara gör livet ännu mer underbart än vad det var innan. Tills min dag kommer så får jag nöja med mig mina otroliga små syskonbarn som jag älskar så mycket!



Nu skiner solen och det ser ut att ha slutat regna, tror jag ska ta med mig hundarna ut på en promenad för att rensa huvudet lite.