Igår kom den igen. Ångesten. Som en käftsmäll. Har haft en jobbigare period nu på slutet, att proppa kroppen full med hormoner har verkligen sina nackdelar. Ändå verkar det inte blivit helt bra med smärtan, var nära att svimma på jobbet i början av veckan pga att smärtan kom helt plötsligt. Var ett tag sedan jag hade den där extrema pms-ångesten, men igår kom den tillbaka. Det skrämmer mig att jag från en timme till en annan helt kan förändras, känna att jag inte orkar leva mer. Igår var det en promenad till ica för att köpa godis som fick ångesten att lätta. Då kunde jag slappna av och försvinna in i en bok. Läser Nattsländan just nu som jag blivit helt fast i, läste hela kvällen och har legat och läst nu på morgonen också. Men nu tänkte jag försöka städa lite, det är svårt för i samband med ångesten kommer alltid den här känslan av orkeslöshet då jag mest ligger i sängen helt apatisk. Men det är bara att gå upp och försöka! Sedan är det dags för sista arbetspasset för den här helgen, den andra av tre i rad. Hoppas det är lika lugnt och stilla idag som det varit tidigare i helgen!

Herregud så jag njuter just nu! Igår åkte vi ca 100 mil för en veckas semester på ön utanför Umeå. Att ha havet 10 meter från stugan är inte fy skam! Jag varvar mellan att ligga i solen och läsa, dricka trocadero och svalka fötterna i havet. Senare ska vi grilla och åka vattenskoter! 

   

  

 

Hade turen att få semester i fredags så på torsdagkväll tog jag nattåget till Sundsvall där Peär hämtade mig. På fredagen gick vi först och tittade på marknaden på torget och sedan åkte vi ner till utebadet tillsammans med Lars och alla syskonbarnen! Sedan grillade vi allihopa hemma hos mina föräldrar på kvällen och sedan åkte vi ut och åkte Amazonen som Peär gjort i ordning (eller rättare sagt betalat andra för att fixa, haha). På lördagen var det ju cruising så då var vi nere på hembygdsgården och tittade på alla bilar, sedan så grillade vi hos svärföräldrarna på kvällen innan vi gick ut. Jag gick upp till Lydia där det var ett helt gäng, så roligt att träffas igen! Blir ju så himla sällan nu för tiden. På söndagen så åkte vi ner till utebadet igen allihopa i några timmar, sedan åt vi middag innan vi började bege oss hemåt igen. Stannade först till i Sandviken för räkmackor & fotboll, sedan åkte vi vidare till Stockholm där vi stannade över natten. Och igår på morgonen så åkte vi vidare till Nässjö eftersom jag började jobba vid 14.

 

Idag är jag hemma från jobbet. Fick så jäkla ont i halsen och blev helt trött i kroppen igår efter någon timme på jobbet, och imorse när jag vaknade kände jag mig inte pigg för fem öre. Så idag har jag legat i sängen hela dagen, förutom en liten promenad till ica som kändes som att springa 1 mil i mitt tillstånd. Puh!

Kom på att jag kanske borde göra en uppdatering vad gäller jobbet och min hälsa också, med tanke på det senaste inlägget som handlade om det.

 

I alla fall, för några veckor sedan hade jag en telefontid med min gynläkare och vi ändrade lite på min behandling och dubblade dosen hormoner. Sedan dess har besvären kommit mycket mer sällan, och inte varit lika besvärliga när de väl kommit. Känns helt underbart att ÄNTLIGEN kanske ha hittat något som fungerar. Jag är inte helt bekymmersfri, har fortfarande ont ibland och lite biverkningar av hormonerna, men det är ändå bättre än det någonsin varit. Det som tär lite just nu är den här ovissheten som finns för att jag inte fått någon diagnos ännu.. tror jag i alla fall? Något att ta upp på nästa telefontid om någon vecka. Att få diagnosen endometrios skulle såklart inte vara roligt med tanke på allt vad det innebär, samtidigt som det skulle vara en sån lättnad att kunna sätta ett ord på dom besvär jag har. Jag har väl så gott som fått diagnosen egentligen, baserat på den kliniska bilden, och det enda som skulle göra den 100%-ig är ju en titthålsoperation. Vi får helt enkelt se vad det blir av det.

 

Jag minns inte hur gammal jag var när jag för första gången sökte hjälp pga olidlig mensvärk som begränsade mig i vardagen. Med åren har besvären blivit värre, migrän har tillkommit och PMS:en kommit tillbaka starkare än någonsin. I alla fall så har jag aldrig blivit tagen på allvar. Jag har fått tips om olika smärtlindrande läkemedel, fått ett receptbelagt läkemedel utskrivet, men ingenting har funkat tillräckligt bra. När jag försökt propsa på att få något starkare har svaret alltid blivit "såna läkemedel biter inte på den sortens smärta". Skulle bara vilja be alla mina tidigare läkare (som jag träffat i det ärendet) att dra åt helvete. När jag hade satt in min hormonspiral fick jag Tradolan utskrivet, och DET HJÄLPTE! Blir så förbannad över att vissa läkare inte skriver ut läkemedel pga någon överdriven jävla rädsla om att man ska bli beroende. Om jag tar tabletter 3-4 dagar varannan månad när jag har hur ont som helst, vad är oddsen för att jag skulle bli beroende? Nej, istället låter man en ung tjej gå runt med vidriga smärtor och utan någon som helst hjälp. Bedrövligt. Jag är så otroligt tacksam över att jag nu har en helt otrolig gynläkare. Han lyssnar verkligen och är förstående, och vi kommer fram till lösningar tillsammans. Ingen har någonsin tidigare kommit med förslag om att vi ska lindra mina besvär med hjälp av hormoner. Min nuvarande läkare har haft flera olika lösningar, när inte det första fungerade så provade vi något nytt. När inte det fungerade helt bra så ökade vi behandlingen. Det ska verkligen bli spännande att se hur dom närmsta månaderna kommer att se ut. Kommer jag ha ont? Kommer mensen försvinna? Kommer jag få den där vidriga PMS:en? Smärtan kan jag klara av, det enda kruxet är ju att det inte går att jobba med smärta som gör en svettig och svimfärdig, i alla fall inte som sjuksköterska på avdelning. Men PMS:en har verkligen varit helt vidrig. Varje gång har jag i flera dagar varit en helt annan person. En deprimerad person som inte kan se någon mening med livet, som inte tycker att någonting är roligt och som bara ser hela sin livssituation som ett stort problem. Och varje gång har det tagit mig dagar att inse att det är pga min PMS som jag mått så, som gjort att jag känt att det inte spelar någon roll om jag lever eller inte. Jag hoppas så innerligt att jag slipper sånt hädanefter.

 

Nu blev det väldigt personligt här, men jag känner att endometrios är något som man måste prata mer om. ALLA tjejer ska veta vad det är, jag vill inte att EN ENDA tjej ska behöva vänta i åratal på att få rätt hjälp pga allmänheten OCH vårdens okunskap om sjukdomen. 

 

Ja, och nu till jobbet då. Sedan vi ökade dosen hormoner så har det gått mycket bättre, med allt. Jag mår bättre, och jag har dom senaste två månaderna varit hemma från jobbet två eller tre gånger. I början var jag hemma nästan en gång i veckan. Så det börjar äntligen ordna upp sig, och jag är så glad för det så jag vet inte vad! Nu kan jag äntligen skymta ljuset i tunneln.

Peär åker hem till Ramsele över midsommar och eftersom jag jobbar hela helgen så får jag "fira" midsommar ensam. Har köpt hem lite gott och lyxat till det med en bukett rosor i alla fall. Idag gjorde jag hemgjord pizza till middag och imorgon innan jag åker på jobbet tänkte jag göra västerbottenspaj.

 

Det har varit helt värdelöst väder här hela dagen, spöregnat och åskat. Så egentligen gör det inte så mycket att jag jobbar i helgen, lär ju inte bli något superväder då heller!

 

Jag och den lilla killen tog bussen från Stockholm till Uppsala, tåget därifrån till Kramfors och sedan bil till Natursköna.
Hade oroat mig för att det skulle bli lite sura miner, men det gick så himla bra så!

Tog en lunch och fikade med mamma och Nina. Mysigt!

Tog en promenad med Taimy och plockade liljekonvaljer. Trots att jag växt upp i Ramsele så blir jag nästan stum av hur vackert det är där. Det är ju inte för inte det kallas för Natursköna!

Går ju inte att åka hem sommartid utan att äta pappas grillat, mums!

Den 9:e maj var vi och såg En skam med Soran Ismail och Magnus Betnér, min alla hjärtans dag-present till Peär.

Spenderade en helg med min fina bästis i huvudstaden! Shoppade, åt god mat & skrattade en hel massa!

Ännu en helg i Stockholm. Älsklingen bjöd med mig för att se Metallica på Stockholm Fields, grymma var dom!

Dagen efter överraskade han med bokat bord på Fem små hus i Gamla stan. Mysigaste restaurangen någonsin!

Västerbottenpaj med löjromrsröra och vitt vin till förrätt!

Kalvfilé med murkelsås och potatisgratäng till varmrätt, med ett glas rött till! (Sorry för kassa bilder).

Frusen pannacotta med björnbär och vitt vin till efterrätt. Alla tre rätterna var så fantastiskt goda! Vi hade dessutom restaurangens bästa plats på en egen liten "hylla". En väldigt trevlig överraskning, han kan min man!

En mysig frukost på balkongen! Pannkaka med nutella, som vanligt på söndagarna!

Tog en fikapaus på NK när vi var och shoppade mannen och jag!

 

När jag äntligen avslutat mina 3 år på högskolan trodde jag att det skulle bli så bra att börja jobba, att pressen och huvudvärken skulle försvinna tillsammans med pluggandet. Trodde jag ja! Missförstå mig inte, jag trivs superbra på min avdelning och tycker om att vara sjuksköterska.. men jag hade inte trott att min frånvarolista skulle bli så lång på så kort tid och att hälften av all min tid skulle gå åt till att ha ont. Är det inte huvudvärk eller migrän så är det mensvärk eller annan smärta i livmodern sedan jag satte in spiralen. Det börjar tära så mycket på mig psykiskt nu, känslan av att vara besviken på sig själv, av att bli misstrodd och det där dåliga samvetet varje gång man sjukanmäler sig. Det var ju inte såhär livet skulle bli.

 

Hade lovat storebror att vara barnvakt till det lilla trollet i helgen så nu sitter jag hemma hos dom och äter lite popcorn och ser på film medan dom är på bio. Roligt att få lite kvalitetstid med Alicia. Det gick så himla bra att lägga henne också, hon är så snäll och lättsam den lilla gullungen.

 

Händer ju så mycket mellan varje gång jag skriver.. Men några saker som hänt är i alla fall;

Tänker alltid att jag ska bli bättre på att blogga, sedan går det några veckor och jag får skäll för att jag aldrig skriver något nytt.. Haha! Men, jag gör väl ännu ett försök nudå.

 

Just nu ligger jag hemma sjukskriven efter att ha satt in en hormonspiral igår. Hade verkligen förväntat mig att det skulle vara hemskt och göra ont och var väldigt nervös redan innan, men det var ännu värre än vad jag hade trott. När jag låg i gynstolen och grät så bestämde sig min gynekolog för att avbryta och ge mig injektioner med carbocain och adrenalin. Jag hade trott att det skulle göra att jag blev helt bedövad, men istället fick jag en molande riktigt hemsk mensvärk. Kanske kändes det mindre vid själva insättandet av spiralen, men det gjorde ändå SVINONT. Efteråt låg jag och kved av smärta och kunde inte ens sätta mig upp för att svälja tabletter, så dålig och svimfärdig var jag. Det som skulle ta ca 30 minuter slutade nog vid 90-120 minuter ungefär, tog sån himla tid innan jag ens kunde ligga ned utan att känna mig helt svimfärdig. Blev sjukskriven över helgen och fick tradolan utskrivet, thank god! Gynekologen sa att han behövde inte ens fråga mig hur jag mådde, för det syndes så väl hur dåligt jag mådde där jag satt med mitt kritvita ansikte och tårfyllda ögon. Trodde aldrig att jag skulle ta mig till apoteket och sedan hem med bussen, men det gjorde jag. Nu efteråt har smärtan varit helt okej, förmodligen tack vare att jag tar tradolan. Så nu hoppas jag att den här hormonspiralen och de nya tabletterna jag fått (provera) ska få ordning på all pms, smärta och migrän. Bara att hålla tummarna!

 

 

I måndags började jag på mitt nya jobb som sjuksköterska på Strokeenheten i Eksjö. Dom första dagarna har varit väldigt röriga och det är mycket som snurrat runt i huvudet. Igår var jag ledig och fick ta igen mig lite, så nu känner jag mig hyfsat redo att kliva på och jobba helgen. 6 arbetsdagar första veckan känns ganska mastigt,  men är väl lika bra att bara slänga sig i det. 

 

All personal är i alla fall jättetrevlig, och jag tror att jag kommer trivas hur bra som helst bara jag får komma in i det lite mer. Känns i alla fall som att jag gjorde rätt val när jag valde Strokeenheten framför de två andra erbjudanden jag hade.

 

På min lediga vecka passade jag på att åka till Norrköping och Stockholm. Åkte först till Norrköping där jag bl.a firade min födelsedag. Fick fina paket av Erika och Nina, fikade födelsedagsfika på stan och fick blombud med 50 rosor(!!) och åt trerättersmiddag. En himla bra födelsedag med andra ord! 

Blev helt chockad när det ringde på hemma hos Erika och Erik och jag hörde någon säga blombud till Sara Höglund, och jag hade väl aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara en SÅN bukett som det var! Händer inte sånt bara på film? Att få femtio rosor första gången man får blommor av en kille, ja, det var inte dåligt. Förmodligen den finaste födelsedagspresenten jag fått, blev så himla glad och överraskad. ♥

Paketen innehöll Petters bok 16 rader, en VS body mist (som luktar underbart gott!) och en fin mugg från Indiska!

Den största och finaste buketten jag sett tror jag. Helt underbar!