Vaknade sjuk imorse, ont i huvudet och feber. Pallrade mig iväg på jobbet i 1½ h men sedan orkade jag inte mer, så jag blir hemma imorgon också. Mår bättre nu iallafall, och jag hoppas jag mår ännu bättre imorgon, för på fredag hade jag planerat att jobba.

Sitter och lyssnar på massa MJ-låtar och tänker över hur overkligt det är att han är borta. Igår sa Lars att han tyckte det var så löjligt med alla 14-åringar som var så förkrossade osv över att han dött, eftersom de inte ens växt upp med honom eller hur man säger. Och jag önskar att jag hade växt upp med MJ, och att jag hade haft åldern inne för att se honom när han hade konserter här i Sverige.

Glömde nämna en sak om minnesstunden också. Ett av det absolut finaste var i slutet när mikrofonen stog mitt på scenen och strålkastaren lyste på den. Det var så symboliskt på något sätt, då kände man verkligen att Michael saknades, samtidigt som det fick det att kännas som om han ändå var där på något sätt. Nej, riktigt vackert var det.

Det var ett av det finaste jag sett. Jag bara grät och grät, det var så sorgligt alltihopa. Men samtidigt fanns det stunder då man kunde sitta och le, vilket jag tror att han verkligen hade gillat. Det finaste var när man såg i slutet av minnesstunden hur olika personer stog och tittade upp, som om de tittade på honom. Och när lilla Paris gick fram och talade, tårarna bara sprutade. Men det känns så synd att alla dedär fina orden inte sas när han fortfarande var i livet. Men jag hoppas att han såg det.

Alla som säger att han var ett monster är så.. ja, jag vet inte. Jag kan inte annat än säga att han var en fin och underbar person, enligt min uppfattning. Är det någon som ska bli kallad för monster, så är det Joe Jackson. Varför tror ni att Michael blev som han blev? För att han hade ett monster till pappa, som slog honom och behandlade honom illa. Han fick ingen riktig barndom, den stackaren. Man ska nog inte uttala sig så mycket om det man inte vet något om. Och att han opererade sig och blev som han blev, varför ska han bli hatad för det? Han ogillade sitt utseende redan i tidiga år, ogillade den där breda näsan och skämdes över sina finnar. Nej, han var en fin människa, som jag aldrig skulle kunna tro ville någon något ont.
Han var bra på det han gjorde, rent utav bäst. Igårkväll när jag låg och tittade på "Michael Jackson - the dangerous tour" så låg jag bara och förundrades över hur han rörde sig. Och hans röst, ja han var verkligen King of Pop!
Jag hoppas att alla kan låta honom vara ifred nu, det förtjänar han verkligen.

Vila i frid King of Pop.

Och nu drar jag till nässjön och solar & badar. :'D Och ikväll ska äntligen löshåret i. :] Ciao!