Vaknade sjuk imorse, ont i huvudet och feber. Pallrade mig iväg på jobbet i 1½ h men sedan orkade jag inte mer, så jag blir hemma imorgon också. Mår bättre nu iallafall, och jag hoppas jag mår ännu bättre imorgon, för på fredag hade jag planerat att jobba.

Sitter och lyssnar på massa MJ-låtar och tänker över hur overkligt det är att han är borta. Igår sa Lars att han tyckte det var så löjligt med alla 14-åringar som var så förkrossade osv över att han dött, eftersom de inte ens växt upp med honom eller hur man säger. Och jag önskar att jag hade växt upp med MJ, och att jag hade haft åldern inne för att se honom när han hade konserter här i Sverige.

Glömde nämna en sak om minnesstunden också. Ett av det absolut finaste var i slutet när mikrofonen stog mitt på scenen och strålkastaren lyste på den. Det var så symboliskt på något sätt, då kände man verkligen att Michael saknades, samtidigt som det fick det att kännas som om han ändå var där på något sätt. Nej, riktigt vackert var det.