center>

Livet är upp och ner. Varje minut som inte innehåller några tårar känns som en vinst, och kanske, kanske ett litet framsteg. Matlusten som redan var dålig är nu som bortblåst. Magen kurrar och kroppen känns slö, men ingenting känns gott eller lockande. Inte ens ett glas trocadero eller godis. 

 

Känner mig bedövad. Som om tiden stod still. 

Åker till Stockholm över helgen och hoppas på att kanske kunna tänka på annat. När jag kommer hem igen på söndag kanske det känns lite bättre, lite lättare.

Imorse åkte Erika tillbaka till Norrköping. Imorgon åker jag tillbaka till Nässjö. Känns både bra och dåligt, både skönt och jobbigt att återgå till vardagen. Känns bra att jag har Erika så pass nära som jag ändå har, även fast jag kommer sakna henne ändå. Kommer sakna Elina och Dea en himla massa. Ja, jag kommer sakna alla mina fina vänner. Och mina föräldrar, såklart.

 

Konstigt nog är en av sakerna jag saknar mest att typ torsdagsstäda, städa och göra mysigt inför helgen. Och så ska jag skapa mig nya mat- och träningsvanor också.

 

 

 

Jag, Dea, Lydia och Martin åkte för att äntligen(!) klättra i Skuleberget. När vi kom fram och såg berget framför oss såölet jag dödsnervös och önskade att jag hade stannat hemma. Haha! Martin lånade en hjälm med kamera så vi kunde filma medan vi klättrade. Den vita och röda leden hade gemensam början, så vi började med att klättra där! Jag var livrädd och helt slut (pinsamt dålig kondition) innan vi hunnit komma upp dit lederna delade på sig. Efter en lång diskussion så blev det bestämt att jag och Lydia skulle klättra den vita medan Martin och Dea tog den röda. Jag kände mig både för svag och för rädd för att ta den röda, som är svårare än den vita. I alla fall så klättrade vi på tills vi kom till "Fikahyllan" där vi tog av oss våra svettiga hjälmar, spände loss oss från linorna och fikade lite chokladgifflar. Sedan fortsatte vi klättra, Lydia först och jag efter. Var ett antal gånger där det kändes helt hopplöst att ta sig upp, mest för att jag var så feg pga rädslan. Men upp tog jag mig! När vi klättrade över kanten så stod Dea och Martin och väntade på oss. Det var enorm lättnad att klättra över kanten och känna sig säker igen! Sjukt stolt över mig att jag klättrade upp för ett 250(!) meter högt berg trots min höjdrädsla och feghet. När vi var uppe så gick vioch köpte varsin glass och åt i den strålande solen, innan vi började bege oss nerför berget. På vägen hem stannade vi och åt på Sylos, jag var heeelt död. Och träningsvärken jag hade dagarna efteråt var BRUTAL. Haha!

 

Dea hade med sin systemkamera, så det kommer upp lite bättre och fler bilder senare!

 

 

 

Jag, Elina och Lydia tog bilen till Sundsvall för att gå på Konsertfesten på Norrporten Arena. När vi kom fram letade vi åt en pizzeria och åt lite innan vi gick och snodds åt oss några sittplatser i spöregnet. Melissa Horn var först ut på scen och jag blev glatt överraskad, nästan lite frälst! Otroligt bra var hon. Sedan var det dags för Badjävlar, som också var hur bra som helst! Skrattade så sjukt mycket. "Shy fart". Sedan så var det dags för Tomas Ledin. Då gick vi och ställde oss längst fram! Han var hur bra som helst, han också! Det var en riktigt lyckad kväll. När han hade spelat färdigt så åkte vi vidare hemmåt, otroligt trötta! 

Mina allra finaste vänner är de jag känt sedan lekis. Som jag växt upp tillsammans med. Lekt med Barbie och Belleville med. Gungat på skolgården och hoppat hopprep med. Som jag delat jobbiga tonår med, som jag skrattat med tills tårnarna sprutat. På somrarna samlas vi här hemma i vårt älskade Natursköna, för att sedan skiljas åt och spridas åt olika håll i vårt avlånga land (och grannland).

 

Ikväll sa vi hejdå till Martin som imorgon åker upp till Umeå igen. Nästa gång vi ses blir nog till jul. Långt dit. Jag önskar att sommaren kunde fortsätta, i alla fall ett litet tag till. Om några veckor säger jag hejdå till mina fantastiska tjejer också. Vad ska jag göra utan dem i höst? Det jobbigaste med att bo så långt bort är att sakna. Sakna vänner och familj. För även om jag skaffar nya vänner så blir det aldrig samma sak. Jag har delat hela mitt liv med er.

 

Åkte till Martins stuga med honom, Elina och Dea för att grilla korv och fiska. Var en riktigt rolig fisketur med många napp (jag och Elina fick 8 fiskar var!) och en riktigt rolig gädd-incident. Säger bara Ludmilla. På slutet så regnade det och vi höll på att frysa ihjäl. Vi klädde av oss våra blöta kläder och slog på full värme i bilen och åkte hem. Väl hemma så myste vi tjejer ner oss i Deas soffa med chips, dipp och troca. Väldigt bra kväll!

 

 

 

 

 

Fika i solen med fina vänner.

Jobb och Ice Age-godis framför en Ice Age-film. Ja, jag är 21!

Timmar i solstolarna i Elinas sommarstuga.

Sköna stunder (några få) i solstingen och lunch med mamma & Micke.

Underbart god cheesecake som åts med fina vänner.

Ska äta lite frukost/lunch nu innan vi beger oss mot höga kusten för att klättra i Skuleberget! Kommer nog en drös bilder ikväll eller imorgon.