Jag, Dea, Lydia och Martin åkte för att äntligen(!) klättra i Skuleberget. När vi kom fram och såg berget framför oss såölet jag dödsnervös och önskade att jag hade stannat hemma. Haha! Martin lånade en hjälm med kamera så vi kunde filma medan vi klättrade. Den vita och röda leden hade gemensam början, så vi började med att klättra där! Jag var livrädd och helt slut (pinsamt dålig kondition) innan vi hunnit komma upp dit lederna delade på sig. Efter en lång diskussion så blev det bestämt att jag och Lydia skulle klättra den vita medan Martin och Dea tog den röda. Jag kände mig både för svag och för rädd för att ta den röda, som är svårare än den vita. I alla fall så klättrade vi på tills vi kom till "Fikahyllan" där vi tog av oss våra svettiga hjälmar, spände loss oss från linorna och fikade lite chokladgifflar. Sedan fortsatte vi klättra, Lydia först och jag efter. Var ett antal gånger där det kändes helt hopplöst att ta sig upp, mest för att jag var så feg pga rädslan. Men upp tog jag mig! När vi klättrade över kanten så stod Dea och Martin och väntade på oss. Det var enorm lättnad att klättra över kanten och känna sig säker igen! Sjukt stolt över mig att jag klättrade upp för ett 250(!) meter högt berg trots min höjdrädsla och feghet. När vi var uppe så gick vioch köpte varsin glass och åt i den strålande solen, innan vi började bege oss nerför berget. På vägen hem stannade vi och åt på Sylos, jag var heeelt död. Och träningsvärken jag hade dagarna efteråt var BRUTAL. Haha!

 

Dea hade med sin systemkamera, så det kommer upp lite bättre och fler bilder senare!