Mina allra finaste vänner är de jag känt sedan lekis. Som jag växt upp tillsammans med. Lekt med Barbie och Belleville med. Gungat på skolgården och hoppat hopprep med. Som jag delat jobbiga tonår med, som jag skrattat med tills tårnarna sprutat. På somrarna samlas vi här hemma i vårt älskade Natursköna, för att sedan skiljas åt och spridas åt olika håll i vårt avlånga land (och grannland).

 

Ikväll sa vi hejdå till Martin som imorgon åker upp till Umeå igen. Nästa gång vi ses blir nog till jul. Långt dit. Jag önskar att sommaren kunde fortsätta, i alla fall ett litet tag till. Om några veckor säger jag hejdå till mina fantastiska tjejer också. Vad ska jag göra utan dem i höst? Det jobbigaste med att bo så långt bort är att sakna. Sakna vänner och familj. För även om jag skaffar nya vänner så blir det aldrig samma sak. Jag har delat hela mitt liv med er.