Varit tyst här ett tag nu. 

 

Dagarna efter flytten var otroligt tunga, men det går bättre för var dag som går. Flera dagar sedan jag senast grät nu, det känns som ett otroligt stort framsteg. Just det här med att leva ensam är fortfarande ovant, inte så konstigt heller när man varit två om allt i nästan tre år. Men jag är så otroligt tacksam över min familj och mina fina vänner som ställer upp. ♥ För att slippa vara så ensam just i början så åkte jag till Norrköping över helgen. Var väldigt behövligt med en helg med min fina bästis, men det kommer det ett annat inlägg om.