Var som sagt iväg på gymmet igår. Körde först 20 min på crosstrainern, och sedan gjorde jag plankan och sit-ups m.m. Innan jag skulle gå hem tänkte jag att jag skulle testa ställa mig på löpandes och se hur mycket jag orkade. Jag har ju i princip världens sämsta kondition och för några veckor sedan orkade jag för första gången springa (jogga) lite drygt 1 km, och har inte stått på löpbandet sedan dess. Så jag tänkte att jag skulle försöka springa 1 km igen. Men när jag nådde 1 km tänkte jag "nä, jag ska klara 1,5 km!" Och så höll det på tills jag tillslut sprungit 3 km. Det gick vääldigt sakta, men vad spelar det för roll? Var så himla glad och nöjd när jag gick hem från gymmet. Mina första 3 km!!!

 

Snacka om att det gav mig ny motivation! Nästa mål är att klara 5 km, gärna i lite högre tempo. Helt plötsligt så känns inte tjejmilen lika långt borta. Jag SKA kunna springa 1 mil nästa sommar, så är det bara!

Måste dock fundera lite kring mina matvanor, just nu håller jag mig nästan alltid till 1400 kalorier på vardagarna (lite plus/minus), men på helgerna blir det alldeles för mycket onyttigt. Funderar på att fr.o.m imorgon försöka hålla mig borta från godis resten av månaden. På helgen kan jag dippa grönsaker eller göra lite popcorn, och OM godissuget blir för stort så får en zoo-ask räcka. Just lösgodis gör att jag får i mig så jäkla mycket kalorier, då 100 g är ungefär 400 kalorier, och man oftast köper några hg. Vill så gärna få unna mig på helgerna, men jag kan inte unna mig så mycket som jag gör i dagsläget för då kommer jag aldrig gå ner i vikt. Äter ju nästan upp kalorierna jag "sparat in" under veckan. Känns så onödigt! Jag VILL lyckas, så jag får kämpa hårdare helt enkelt!