Kom på att jag kanske borde göra en uppdatering vad gäller jobbet och min hälsa också, med tanke på det senaste inlägget som handlade om det.

 

I alla fall, för några veckor sedan hade jag en telefontid med min gynläkare och vi ändrade lite på min behandling och dubblade dosen hormoner. Sedan dess har besvären kommit mycket mer sällan, och inte varit lika besvärliga när de väl kommit. Känns helt underbart att ÄNTLIGEN kanske ha hittat något som fungerar. Jag är inte helt bekymmersfri, har fortfarande ont ibland och lite biverkningar av hormonerna, men det är ändå bättre än det någonsin varit. Det som tär lite just nu är den här ovissheten som finns för att jag inte fått någon diagnos ännu.. tror jag i alla fall? Något att ta upp på nästa telefontid om någon vecka. Att få diagnosen endometrios skulle såklart inte vara roligt med tanke på allt vad det innebär, samtidigt som det skulle vara en sån lättnad att kunna sätta ett ord på dom besvär jag har. Jag har väl så gott som fått diagnosen egentligen, baserat på den kliniska bilden, och det enda som skulle göra den 100%-ig är ju en titthålsoperation. Vi får helt enkelt se vad det blir av det.

 

Jag minns inte hur gammal jag var när jag för första gången sökte hjälp pga olidlig mensvärk som begränsade mig i vardagen. Med åren har besvären blivit värre, migrän har tillkommit och PMS:en kommit tillbaka starkare än någonsin. I alla fall så har jag aldrig blivit tagen på allvar. Jag har fått tips om olika smärtlindrande läkemedel, fått ett receptbelagt läkemedel utskrivet, men ingenting har funkat tillräckligt bra. När jag försökt propsa på att få något starkare har svaret alltid blivit "såna läkemedel biter inte på den sortens smärta". Skulle bara vilja be alla mina tidigare läkare (som jag träffat i det ärendet) att dra åt helvete. När jag hade satt in min hormonspiral fick jag Tradolan utskrivet, och DET HJÄLPTE! Blir så förbannad över att vissa läkare inte skriver ut läkemedel pga någon överdriven jävla rädsla om att man ska bli beroende. Om jag tar tabletter 3-4 dagar varannan månad när jag har hur ont som helst, vad är oddsen för att jag skulle bli beroende? Nej, istället låter man en ung tjej gå runt med vidriga smärtor och utan någon som helst hjälp. Bedrövligt. Jag är så otroligt tacksam över att jag nu har en helt otrolig gynläkare. Han lyssnar verkligen och är förstående, och vi kommer fram till lösningar tillsammans. Ingen har någonsin tidigare kommit med förslag om att vi ska lindra mina besvär med hjälp av hormoner. Min nuvarande läkare har haft flera olika lösningar, när inte det första fungerade så provade vi något nytt. När inte det fungerade helt bra så ökade vi behandlingen. Det ska verkligen bli spännande att se hur dom närmsta månaderna kommer att se ut. Kommer jag ha ont? Kommer mensen försvinna? Kommer jag få den där vidriga PMS:en? Smärtan kan jag klara av, det enda kruxet är ju att det inte går att jobba med smärta som gör en svettig och svimfärdig, i alla fall inte som sjuksköterska på avdelning. Men PMS:en har verkligen varit helt vidrig. Varje gång har jag i flera dagar varit en helt annan person. En deprimerad person som inte kan se någon mening med livet, som inte tycker att någonting är roligt och som bara ser hela sin livssituation som ett stort problem. Och varje gång har det tagit mig dagar att inse att det är pga min PMS som jag mått så, som gjort att jag känt att det inte spelar någon roll om jag lever eller inte. Jag hoppas så innerligt att jag slipper sånt hädanefter.

 

Nu blev det väldigt personligt här, men jag känner att endometrios är något som man måste prata mer om. ALLA tjejer ska veta vad det är, jag vill inte att EN ENDA tjej ska behöva vänta i åratal på att få rätt hjälp pga allmänheten OCH vårdens okunskap om sjukdomen. 

 

Ja, och nu till jobbet då. Sedan vi ökade dosen hormoner så har det gått mycket bättre, med allt. Jag mår bättre, och jag har dom senaste två månaderna varit hemma från jobbet två eller tre gånger. I början var jag hemma nästan en gång i veckan. Så det börjar äntligen ordna upp sig, och jag är så glad för det så jag vet inte vad! Nu kan jag äntligen skymta ljuset i tunneln.

Ibland glömmer jag bort vad jag faktiskt åstadkommit för att jag hela tiden jämför mig så mycket med alla andra. Jag tänker att jag är dålig eftersom det inte hänt något på nästan ett år när det gäller viktnedgången, men det jag glömmer bort är att jag i princip lyckats hålla mig på samma vikt under detta år. Med några upp- och nedgångar såklart. Bara det är ju jättestort, egentligen. Men det glömmer jag bort för att jag ser så många andra som nått sin målvikt, fått magrutor eller lägger ner mycket mer tid och energi på träning och kost än vad jag gör. 

 

Jag minns hur skönt det kändes när jag gått ner ca 7 kg (från 67 till 60), det var en helt annan person jag såg när jag tittade mig i spegeln. Jag kände mig annorlunda inombords också. Men nu när det gått så pass lång tid så är ju ~ 60 kg det som jag anser som normalt för mig själv, det är så jag ser ut. Precis som att 67 kg var hur jag såg ut förut. Det är nog förklaringen till varför jag inte längre känner mig lika nöjd med personen jag ser i spegeln. Nu vill jag utvecklas mer, se en person som känner sig nöjd med sig själv igen. 

 

Jag längtar tills den här hemska förkylningen jag åkt på gått över så jag kan träna igen. Just nu blir jag helt slut av att gå i trappan eller diska i 10 minuter. Legat däckad i princip hela veckan, så himla tråkigt. Men så fort jag är frisk blir det mer fokus på träning & kost igen. Kör förresten en helt godisfri månad nu. Det jag får äta är popcorn eller lättglass med bär på helgen. Har nämligen insett att jag är en "allt eller inget"-person. Men jag tror att popcorn och lättglass funkar faktiskt, och gör det inte det (utan att det också triggar igång det där sjuka beteendet) så får jag plocka bort det också.

 

 

 

Idag fick jag för mig att ta på mig samma kläder som jag hade den där dagen när vi var i Skule och klättrade förra sommaren för att ta en före- & efterbild. Here it is! 10 månader och 9 kilos skillnad, och en mycket nöjdare & gladare Sara.

 

Den här förändringen jag bestämde mig för att göra i slutet av augusti förra året har gett mig så himla mycket. En ny kropp som jag är så himla mycket mer bekväm i, ett nytt intresse (styrketräning) och en helt ny syn på mat. Jag har mycket bättre koll på vad som är bra respektive dålig mat, och vad olika saker innehåller. Jag äter långt ifrån perfekt, men jag försöker bättra mig mer och mer. Men att se att jag under de senaste veckorna gått ner 1,5 kg trots att jag inte räknat kalorier på ca två månader visar ju på att jag har en helt annan livsstil gällande maten nu. I början av den här resan satte jag 58 kg som min målvikt, och imorse vägde jag 58,1 kg. Det kändes ganska fint, även om jag inte kämpat för att gå ner i vikt den senaste tiden så verkar träningen ha kort att det släppt lite. Men nu är det som sagt muskler jag vill bygga, och om lite mer av fettet som är kvar försvinner i samband med det så blir jag inte annat än glad. En annan sak som jag är så glad för är att min mage som jag tidigare hade ont i flera gånger i veckan nu nästan aldrig gör ont längre. Tänk vad lite ändringar i matvanor kan göra!

 

Alltså, var tog den här helgen vägen?! Kan inte förstå att det är söndagkväll redan.

 

Har i alla fall fått lite mer ordning här hemma i helgen, plockat undan och dammsugit och så. Och rensat tvättstället.... Uhh! Har faktiskt inte varit på gymmet överhuvudtaget, men tog en powerwalk tidigare ikväll i alla fall. Bättre än ingenting! Nu ska jag strax bänka mig i soffan framför Wallander, funderar på att göra lite popcorn också. 

 

Det märks verkligen att man är inne på sista veckorna på terminen nu, all energi är slut. Det här har varit den jobbigaste terminen under hela utbildningen och jag känner mig helt utmattad av all stress och press. Och den här jävla c-uppsatsen... Men ÄNTLIGEN börjar man se ett slut på den. Vi har nu påbörjat den sista delen i den, och ni kan inte ens förstå hur mycket jag längtar tills vi skrivit färdigt den. Då är det bara lite småpill kvar med referenser, sammanfattning, slutsats och kliniska implikationer kvar. Inga stora delar med andra ord! 

 

Annars då? Träningen har gått lite trögare nu senaste dagarna pga att jag haft så ont i mina knän och har tappat matlusten. Ingen vidare idé att styrketräna om man ändå inte får i sig någon mat, men idag verkar matlusten vara tillbaka litegrann i alla fall. Dessvärre gör mina knän himla ont idag också, så frågan är om jag vågar mig på ett benpass? Får se hur det känns senare idag. Lina har just åkt hem så nu ska jag bra ligga och ta det lugnt och hoppas på att huvudvärken som börjat smyga sig på försvinner.

 

Redan helg igen, gud vad fort tiden går. Har haft jobbig huvudvärk idag så därför fick det bli en vilodag, passar på att äta lite gott till Let's Dance också.

 

Har skött träningen bra annars i veckan.

 

Måndag: ben & rumpa.

Tisdag: mage & axlar.

Onsdag: vilodag, tog en joggingtur runt sjön bara.

Torsdag: biceps & rygg, plus 30 min crosstrainer.

 

Det är SÅ roligt att jag verkligen kommit igång nu. Känns tråkigt att inte gå på gymmet ikväll, men jag vill inte förvärra huvudvärken. Får hålla mig till imorgon, då blir det ett triceps- & bröstpass. CSN kom idag också, så imorgon på min lediga dag tänkte jag gå på stan och titta efter gymhandskar och lite nya träningskläder. Hoppas på att hitta något fint!

 

I onsdags gjorde jag comeback på gymmet och har varit där varje dag sedan dess. Det är ju så jäkla roligt med styrketräning! Det dumma är bara att jag mellan varven glömmer bort hur roligt jag faktiskt tycker att det är.

 

 

Idag är det dags för ett benpass igen, mitt favoritpass! 

 

Jag har under hela året pendlat mellan 59-60 kg på vågen, vilket känns både bra och dåligt. Dåligt för att jag hade 56 kg som min målvikt, men jag försöker tänka på att jag i alla fall förändrats MASSOR sedan förra sommaren, kläderna sitter inte alls likadant längre. Och så det positiva - att jag klarat av att ligga stabilt under så lång tid. Jag har ingen tid eller ork att lägga på att försöka gå ned i vikt mer nu, utan nu är det styrketräningen som gäller. Jag kommer att försöka ligga på mellan 1600-1800 kalorier/dag, och ibland kommer det nog bli lite mer också. Har inte heller räknat kalorier på över en månad, och ändå visar vågen på strax under 60 i nuläget (trots två riktiga fuskhelger). I veckan har jag som mål att försöka få i mig MINST 90 g protein/dag, vill ju att styrketräningen ska ge något resultat också! :)

 

 

Hur går det med kosten och träningen då? Inget vidare vill jag säga. Inte varit på gymmet en enda gång under praktiken, och bara tagit en handfull promenader ungefär. Men långa dagar och värkande ben gör inte att man blir sådär jättepepp på att ge sig ut, tyvärr. Kosten har ändå varit helt okej, även om jag nu på slutet slarvat väldigt mycket med att räkna kalorier, vilket gör att jag har svårt att uppskatta hur mycket jag ätit.. Men jag har hållt mig undan skräpmat och bara ätit feta såser och sådant på helgen. MEN jag har i alla fall inte rört varken godis, chips, glass eller något liknande sedan den 30e mars, så det är ju himla bra i alla fall! Har konstigt nog inte varit speciellt svårt, även om jag nu ser fram emot att gå på hemmakväll och köpa en godispåse inför tågresan upp till älskade Norrland på torsdag.

 

Nu sedan när praktiken är slut så måste jag verkligen skärpa mig med både kosten och träningen. OCH INGA MER ROSTADE MACKOR. Det har blivit mitt nya beroende, så dumt. Vill verkligen minska lite till i cm innan sommaren är här, så då gäller det att köra på de sista veckorna!

Nu är det två månader kvar till sommaren - två månader att lyckas gå ner dom där sista fyra kilona. Så nu ska jag köra en slutspurt!

 

- Försöka köra tre sockerfria veckor (till den 25e då jag åker hem till Ramsele).

- Planera kosten bra under praktiken, så det inte blir något fusk pga hunger eller stress.

- Hålla mig till mina 1650 kalorier och försöka äta 5-6 mål om dagen. 

- Försöka köra två styrkepass (halvkroppspass) och två konditionspass i veckan.

 

När det gäller träningen säger jag försöka eftersom jag kommer ha praktik på heltid + att jag pendlar, så det kommer bli väldigt långa dagar. Har dessutom plugg att sköta under praktiken! Men ska försöka få in så mycket träning & promenader som det bara går. 

 

Oj, nu var det visst över en vecka sedan jag skrev senast. Tiden går så himla fort!

 

Veckan har i alla fall bestått av plugg & träning. Mådde inget vidare under veckodagarna, fick migrän på onsdagkväll som höll i sig till torsdagen.. Men kom iväg på gymmet fredag, lördag & söndag i alla fall. Så skönt! På fredagen blev det mage och 40 min crosstrainer, och på lördagen körde jag biceps & rygg. Avslutade även med att springa 4 km (mitt rekord!) på löpbandet. Det var så underbart härligt, ser fram emot när våren kommit på riktigt och jag kan börja springa ute. Men tills dess nöjer jag mig med att springa på löpbandet! Måste ju träna till vårruset & tjejmilen! Pepp!!
Söndag innebar som vanligt, numera, ett benpass.

 

Så skönt med helg, synd att den snart är slut dock. Har ägnat helgen åt att äta gott, söka sommarjobb, slappa framför tvn & vara på gymmet. I fredagskväll körde jag mage, och igår körde jag triceps & bröst. Idag är det dags för det efterlängtade benpasset! Väntar med att gå på gymmet tills efter middagen eftersom jag blir så otroligt trött efter jag gymmat. Hade nämligen tänkt plugga några timmar idag, vilket jag aldrig kommer orka efter benpasset.. Så nu blir det plugg!

 12 augusti 2012    -   20 februari 2013

När jag fick syn på den här bilden (vänstra) på facebook igår blev jag så ledsen. Ledsen över att jag för ett halvår såg ut sådär, och för att jag aldrig riktigt insåg hur stor jag faktiskt blivit. Att förändra mina matvanor och min livsstil är det bästa jag någonsin gjort. Det är en sån himla lättnad att slippa gå runt och ständigt tänka på om det putar ut något över jeanskanten, eller om folk tittar på en och tänker att man är tjock. 

Vågen står nu på 59,8 kg och jag har bestämt mig för att "stanna" där. Går nu från att ha ätit ~1400 kalorier/dag i ca 6 månader till att äta 1800 kalorier/dag, jag tänker alltså inte försöka gå ner mer i vikt just nu. Även om jag har ca 4 kg kvar till min målvikt (56 kg) så har jag ändå gått ner drygt 7 kg, så nu satsar jag på att äta riktigt och bygga muskler. Så 1-2 månader framåt blir det mer mat och 3-5 pass styrketräning i veckan, beroende på hur mycket tid och ork som finns. Sedan närmare sommaren kommer jag förmodligen under en tid att återgå till ett kaloriunderskott och satsa mer på kondition än styrka för att få bort lite av det överflödiga fettet.

Jag ser verkligen fram emot att få forma kroppen och bli mer musklig. Det här är del 2. I CAN AND I WILL!

 

Igår gick jag en sväng på stan och tittade i lite affärer. Hade fortfarande inte handlat upp presentkortet på H&M som jag fick av mamma och pappa i födelsedagspresent, men när jag kom hem hade jag med mig ett par nya träningstights. Gråa med vita & turkosa detaljer, sitter hur braa som helst dessutom. Invigde dem med ett ben- & rumppass idag på gymmet. Var så himla pepp hela passet och det gick så bra, nu längtar jag efter att få gå dit imorgon igen!

 

Nu ska jag plugga en stund innan jag ska diska. ta en dusch & sen mysa ner mig med en apelsin eller två framför Johan Falk 21.00.