Idag är mamma med syrran och barnen och äter klämgrillsmacka. Fast inte Kevin då, har han ju blivit stor och börjat F6 nu. Jag är avundsjuk, jag vill också gå på Sockerbagarn och fika. Hjälpa barnen med att öppna festisen, säga att de måste komma ihåg att inte trycka för hårt från början. Klämma lite på Natalies goa ben. Ja, allt det där som alltid händer när jag är med barnen. Det är nästan jobbigast att vara ifrån barnen, för att jag vet att de kommer att vara så annorlunda nästa gång jag träffar dem. Natalie kommer nog prata, säga hela meningar. Kevins fötter kommer nog kanske ha blivit större än mina, just nu är de bara en halv stortå kortare. Känner faktiskt själv att det är lite löjligt hur mycket jag älskar de där barnen, nästan lite överdrivet. Men så är det bara. Finns det någon moster som älskar sina syskonbarn lika mycket som jag gör? Åh, jag saknar deras små, glada ansikten.