Gick just in på den här sidan och läste detta "Vissa människor tänker genom att tänka. Jag tänker genom att skriva. Det här är mitt sätt att ta reda på vad jag gör och hur jag ska göra det. Och du får vara med på resan." Det är lite så jag gör, fast ändå på ett annorlunda sätt. När jag tänker, så tänker jag oftast på samma sätt som när jag skriver. Jag liksom "bloggar" i huvudet för mig själv, det är säkert svårt att förstå om man inte gör det själv. Eller är det kanske så man tänker, hur tänker ni? Man kan väl kanske beskriva det som om jag tänker i "berättande form", eller något.

Att skriva, oavsett om jag bara skriver vad jag gjort under dagen eller om jag skriver om ett ämne som verkligen berör eller upprör mig, är så otroligt viktigt för mig. Just nu bloggar jag mycket för att min familj ska kunna läsa/se bilder, men anledningen till varför jag alltid bloggat är för att jag älskar att sätta mig ner och skriva en stund. Spelar ingen roll vad jag skriver, bara det är något. Jag skulle utan problem kunna skriva tiotals inlägg om dagen, men vem skulle orka läsa dem? Inte så många. Men ibland skriver jag i min privata blogg också, bara för att skriva om hur saker känns t.ex. Man kanske kan säga att själva grejen att skriva är som en hobby för mig? En viktig hobby, som jag inte skulle vilja vara utan. 
Om jag hade fantasi hade det varit underbart att sätta sig och försöka skriva en bok, bara för skojs skull liksom. Men jag har inte sån bra fantasi, tror jag åtminstonde? Jag har väl aldrig försökt med något liknande egentligen heller. Jag skulle älska att ha en anledning att skriva, t.ex. skriva åt en tidning eller något annat roligt. Men inte så att jag skulle vilja utbilda mig & ha det som arbete resten av livet, då känns det sådär allvarligt och påtvingat. Bara något för skojs skull, för att jag tycker om det så mycket.