Satt på bussen och lyssnade på musik, och tankebanorna kom in på hur folk som förlorar någon otroligt nära orkar med det. Det är min största skräck - att någon av mina närmaste ska bli sjuka eller gå bort. Min pojkvän är en av dem där starka människorna som gått igenom något av det hemskaste en människa kan gå igenom. Jag beundrar dem som är så starka och lever helt vanliga liv trots vad de varit med om i sitt liv (så vanligt det nu går). Ibland glömmer jag bort vad han varit med om, just för att det inte märks på honom. Men när jag tänker på det gör det ont i mig, att veta vad han faktiskt har varit med om. Jag antar att man lär sig leva med allt med tiden, men jag har svårt att tro att jag själv skulle kunna hantera en sådan sak så pass bra.
I skaran av folk jag beundrar just på grund av detta kan jag även räkna in en av mina vänner, också den starkaste av mina vänner.

När jag gick mot bussen i Sollefteå möttes jag av Sulle som kom springandes mot mig och gav mig en kram. En glad överraskning! ♥ Istället för att lyssna på musik satt vi och pratade hela vägen, om allt mellan himmel och jord. Kärlek, vänner, förhållanden, skola och mycket mycket mer. Jag har under dagen insett mer och mer att socionom kanske faktiskt är ett yrke som passar mig. Oavsett om det leder till att jag blir enhetschef på ett ålderdomshem eller jobbar på socialen med att hjälpa familjer som har det svårt. Att jobba med människor på ett eller annat sätt är ett måste för mig, jag vill inte bli någon som bara sitter framför ett skrivbord och fyller i papper dagarna i ända. Och att dessutom få hjälpa människor i mitt jobb skulle vara underbart, att få känna att man är viktig och gör skillnad. Därför ska jag nu sätta mig och titta runt på olika utbildningar, har nämligen för mig att det fanns en socionomutbildning i Jönköping. Kanske hittar jag något mer intressant?

Har gått och blivit lite kär i Lisa Miskovsky också. Rubriken kommer ut en av hennes låtar "acceptable losses". Som tar upp ett av de ämnen som vi diskuterade i bussen idag. Ibland är det skönt med någon som ser på saker likadant som en själv, och faktiskt förstår.