Jag och Micke hade bestämt oss för att sova själva inatt, mest för att han ska vara vaken inatt och se hockeyn och jag därför skulle få svårt att sova. Men för ca 40 minuter sedan kände vi att vi saknade varandra så mycket att vi bestämde att han skulle komma hit och sova här istället. Vi kan verkligen inte vara ifrån varandra, några timmar kan kännas som några dagar. När han kom hit sa han ännu en gång hur sjuka vi är som aldrig klarar av att vara själva. Fast jag måste påstå att jag ändå älskar att vi är så, litegrann.

Ska ta en dusch nu och sedan ligga och mysa. ♥ Skönt att slippa och vända och vrida på sig för att det känns så konstigt och tomt att sova själv.