Sista året i gymnasiet närmar sig med stormsteg- faktiskt. Nyss var det 1½ år kvar, nu är det bara 1. Och med sista året kommer även projektarbetet.

När jag praktiserade på Vi Föräldrar så kom det en man och informerade om Vaggan, ett projekt som rör barnhemmet Lopselis i Litauen. Jag blev otroligt rörd av berättelsen. Jag sitter just nu med en artikel om barnhemmet, och blir tårögd av att se de små barnen. Alla har de lämnats bort av sina föräldrar, vissa av dem har något slags handikapp, medans andra är friska. Jag hade turen att få vara med och höra berättelsen om barnhemmet, höra hur det verkligen var från någon som varit där, från någon som kämpar för att göra barnens liv bättre. Tanken slog mig därför att om det går, skulle jag mer än gärna åka dit i samband med mitt projektarbete. Så, jag har därför mailat dem och frågat om det finns någon möjlighet att få åka till barnhemmet och på något sätt hjälpa till. Har tittat omkring på olika volontärarbeten på internet ikväll, men allt är så dyrt.. Om man ändå hade mer pengar. Men Litauen ligger inte allt för långt bort, och ja, jag kände något speciellt för just denna berättelse.

Jag blir så otroligt glad och rörd över hur fina människor det finns, människor som lägger ner sin själ i att göra andras liv bättre. Det är sådant som får en att bli varm om hjärtat.