För en timme sedan var humöret på topp, och nu är det motsatsen ungefär.
Ibland önskar jag att jag hade mage att behandla folk så som de behandlar mig, för att de ska få känna hur det känns. Men, jag kan helt enkelt inte göra det. Jag tar små saker på stort allvar ibland, men det är för att jag är rädd för att det ska bli likadant så som det blev förut. Jag är ledsen för att jag tänker på samma sätt med dig, är rädd för samma saker. Men, det är nog för att det började likadant då. Så, varför skulle det inte kunna upprepas?

Din kväll flyter på bra, medans min fortsätter i snigeltakt med ett dåligt humör. Jag önskar att jag kunde låta bli att bli så besviken, men jag rår inte för hur jag känner. Man kan inte alltid komma i efterhand med ett förlåt och tro att det gör allt bra igen, det funkar inte så. Jag funkar inte så. I will forgive, but I won't forget.

Nu ska jag hämta dricka & godis och bänka mig framför Robinson. :] Hoppas kvällen kan bli relativt bra trots det där.