Det är precis så det känns.
Som om jag försöker leva i en bubbla, där mina problem inte finns.
Det enda jag gör på min vakna tid, som jag inte tillbringar på skolan, är att titta på One tree hill numera. Jag insåg att det beror på att jag lever mig in i deras "värld", i deras "liv". På så sätt slipper jag min egen verklighet, åtminstonde för en stund. Jag önskar att det här var en av alla saker som löser sig, men jag vet inte alls om det kommer bli så. Jag har nog aldrig varit så rädd för att leva mitt liv, som jag är nu.

Det värsta är att jag är helt maktlös den här gången, inget som jag gör kan göra något skillnad, få det att försvinna.

Har allt som händer verkligen en mening?