Jag vill inte inse att det är på riktigt, att det kan vara på allvar. Men jag har nog inte förstått det riktigt än. Det värsta är att se din oro, att veta hur det ständigt finns en klump i magen på dig. Jag skulle inte stå ut med att förlora dig, jag kan inte förlora dig. Jag behöver dig, mer än någon annan. Jag önskar nästan att jag varit för liten för att förstå.

Fan, alltid när man tror att allt ordnat sig så blir det bara värre än det varit. Världen och livet gör mig så himla besviken ibland. :(


Något positivt är iallafall att den 25:e oktober så är det beräknat att mitt tredje lilla systerbarn ska komma till världen! :'D