Jag gillar verkligen inte den här världen.
Hur kan det komma sig att en person som är bra på något så simpelt som sport tjänar miljontals kronor medans hur många människor som helst dör av svält och dylikt? Det jag menar med att sport är simpelt, är det att det inte hjälper folk för fem öre. Sport är inte alls nödvändigt. Samhället har en vrickad syn på vilka som förtjänar mycket pengar. Min mamma t.ex., som jobbar inom äldrevården får en värdelös lön. Borde inte hon tjäna ganska bra? Likaså lärare. Vilka är det som är viktiga för samhället, är det de som tar hand om människor, eller de som håller på med någon jäkla sport?! Det är inte det att jag inte unnar dem pengar, men det borde väl för fan vara någon jävla logik i vilka som får bra betalt och inte?! Det borde finnas en maxsumma för hur mycket man kan tjäna i månaden, det skulle göra det hela lite rättvisare iallafall. Och att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män osv, vilket århundrade är det egentligen?

I slutet av Faddergalan när de talade om den 3-åriga flickans familj som förlorat sin pappa.. Jag vet inte vad jag ska säga. Men när man i slutet fick se henne springa omkring och le, då fylldes mina ögon av tårar. Samtidigt som ett stort leende spred sig på mina läppar, bara för att en sådan liten flicka fortfarande kan le, trots hur hon har det. (Sedan så måste jag ju säga att det var för att hon var så underbart söt också.) Fyfan vad bra man har det egentligen, och hur ofta uppskattar man det verkligen? Nästan aldrig. Man tänker alltid på att man inte kan köpa det där som någon annan med mer pengar kan köpa, att man inte kan åka dit och dit. Men hur jävla bra har vi det inte, ändå? Vi har aldrig behövt uppleva varken krig eller naturkatastrofer. Vi har aldrig behövt gå hungriga i flera dagar, aldrig behövt kämpa för att överleva. Jag skäms över att jag är så otacksam över vad jag har. Jag har allt man behöver, men vi människor vill alltid ha mer, det räcker aldrig.