center>

Jag sökte dig och fann mitt hjärta.

Datum: 2007-09-21 Klockslag: 20:56:28

Har nyss legat och tittat på Dagboken, gud så underbart vacker film. Kan nog säga att jag i stort sett gråtit genom hela filmen, med jämna mellanrum. Men slutet fick mig att gråta oerhört mycket, fick anstränga mig för att huvudtaget få åt mig någon luft.
Att se filmen fick mig även att sakna Emil otroligt mycket.
Älskling, inget får mig att känna samma känsla som när jag är med dig. Jag har aldrig känt såhär förut, ingen kan få mig att känna på samma sätt. Du är så underbar, tack för att du är min.

Nu är det bara fem dagar kvar tills jag äntligen får träffa dig. Att se dig stå där och vänta på mig, är en tanke som ofta dykt upp i mitt huvud nu på slutet. Jag längtar så otroligt mycket efter det, att få se dig, få känna dig.

Har kärlek någonsin varit vackrare på film?

Will you be the same as when I saw you last?

Datum: 2007-09-19 Klockslag: 22:32:23

Så har snart ännu en vecka passerat. Igår tog Erika och jag bussen till Sollefteå, när vi kommit dit så gick vi till Sara och hon satt i vårt löshår. Så nu var det äntligen gjort, trots att jag inte direkt njuter av det för stunden. Dels för att det är för långt och för att det gör så otroligt ont nu från början.
Ikväll så kom Jossan över hit också, vi kikade på tv och sådär bara. Hade det allmänt trevligt och sådär, skrattade väldigt, väldigt mycket. Så sjukt att hon och jag lärt känna varandra så mycket på bara en månad, hon gör skolan så himla mycket bättre och lättsammare. Hon förgyller mina skoldagar helt enkelt!
Torsdag imorgon, vilket även betyder möte med mamma och Perra, min studiehandledare.

Nej, nu ska jag ägna mig åt att tala med Emil.

Och allting med dig var det jag ville ha.

Datum: 2007-09-14 Klockslag: 23:46:26

Så var man hemma i Ramsele igen nu då. Sedan jag kom hem har jag bara suttit vid datorn och tittat på film. Tittade först på Shrek 1 och sedan på halva Click, men orkade inte se mer. Sedan har jag talat med Emil och så. Fick tala med en av hans tjej kompisar där nere i Värmland, hon sa att han skötte sig bra och att hon höll koll på honom. Sedan när jag talade med honom igen sa han väldigt nöjt "Jag sköter mig bra." eller något liknande, sötungen där. Jag saknar honom så himla mycket, önskar att jag bara kunde få hålla om honom och känna hans lukt, och ja.. allt det där. Men nu är det inte länge kvar, bara tolv dagar tills jag får träffa min älskling igen!
 
Imorgon ska jag åka upp till stallet och titta på tävlingen där och sedan på kvällen ska Lydia och Sara sätta i mitt löshår, yey! n_n


love can touch us one time and last for a lifetime.

Datum: 2007-09-13 Klockslag: 18:40:31

Läxorna, ja dom ligger fortfarande kvar på samma ställe som jag la dem på när jag kom hit till lägenheten i söndags. Imorgon ska de vara klara, duktigt Sara. Men jag orkar inte, mår inte alls bra..
Var hemma från skolan igår, orkade helt enkelt inte gå. Förkyld, ont i huvet och allt det där.
Så idag gick jag ju på skolan då, jag och Erika hade anmält oss som "hjälpredor" till LS-dagen eller vad det nu hette. Så imorse när vi kom på skolan fick vi ett eget klassrum och fick veta att vi skulle vara lekledare för en egen klass, så vi blev genast lite nervösa. Erika blev otroligt nervös, så det slutade med att en av hennes hantverks-lärare var med oss i vår grupp, för att vara stöd liksom. Men vi förklarade lekar och sådär, otroligt nog tyckte jag inte att det var så farligt. Är riktigt stolt över mig själv, med tanke på att det inte bara var vi ettor, utan tvåor och treor också. Så ja, jag är ganska nöjd med dagen. Men efter lunch orkade inte jag och Erika vara lekledare mer, utan var med och lekte istället. Det slutade med att vi ställde upp på den här leken när man har en hink med vatten med ett äpple i, så ska man ta upp det med munnen och sedan leta åt en sockerbit i en skål med mjöl, men munnen. Så ja, jag behöver nog egentligen inte berätta hur vi såg ut efter det. Hela mitt ansikte var fullt med mjöl, håret likaså.

Åh, varför måste det vara såhär? Allt har blivit så konstigt, och jag tycker absolut inte om det. Så mycket känns ha förändrats.. Känns som om vi knappt talar längre och när vi väl gör det så bråkar vi större delen av tiden. Jag vill inte att det ska vara så, men.. Kan inte bara det här året vara över snart? Jag vill ha sommar och allt det där. Men mest av allt vill jag ha dig, på det sättet jag inte kan få ha dig nu. Distans suger, det gör verkligen det. Inget blir direkt bättre med tiden, jag tycker bara att allt har blivit sämre.. Men det kanske känns bättre sedan när vi får träffas igen. För jag vill verkligen det här, jag vill att det ska fungera. Det känns bara så jävla jobbigt att veta att vi kommer att ha det i ett helt år framöver, ett helt år. Det är inte lite tid vi talar om. Jag önskar jag kunde ha dig här nu, jävla skit. Nu börjar jag typ gråta också.. Åh, jag verkligen h a t a r det här. Jag blir så otroligt arg och besviken varje gång jag ser ett par, på stan, på skolan eller vart det nu är. Jag vill också vara med dig, när som helst. Inte måsta planera och planera, inför varje gång vi ska ses. Det värsta är att om vi fortfarande är tillsammans när du gått ut, så vet jag aldrig  vart du kommer att hamna efter det. Det kommer antagligen fortsätta likadant, nästan.. Jag har två år kvar här efter du gått ut, jag är fast här. Du kan flytta vart du vill och knappast lär du välja Kramfors eller Sollefteå framför alla andra ställen. Jag har vetat om det här hela tiden, men ja.. Jag undrar om jag, när jag stog där den där kvällen och höll om dig och tänkte på framtiden, om jag trodde att det skulle bli såhär jobbigt? Jag vet att det bara är två veckor kvar tills jag får träffa dig nu, men efter det då.. Då kommer det bli precis lika jobbigt, igen. Kommer jag verkligen klara av att känna det såhär i ett helt år till? Jag hoppas det, jag hoppas att vi klarar det. Men det kan inte fortsätta såhär, jag orkar inte sura och tjafsa hela tiden.

84 dagar.

The sky will fall without you.

Datum: 2007-09-12 Klockslag: 19:06:26

Sitter på skolan nu, och ja, min första mening börjar alltid så nu för tiden.. (Kanske inte här, men på andra ställen iallafall.)
Är föräldramöte ikväll, så vi är några stycken som sitter här i datasalen för att föräldrarna ska kunna titta på vad vi på media sysslar med egentligen. Innan jag åkte hit var jag, mamma, Erika och hennes mamma på en resturang och åt. Jag orkade knappt något av min pizza, så jag sparade den i en kartong jag ska ta med hem och äta ikväll.
har försökt fått tag på Emil ett tag också, för som vanligt har vi talat ca. 5 minuter idag. Han skulle se på film och ringa efter det, fast jag ska nog inte ta för givet att han ringer, efterson han oftast inte håller det han lovar känns det som.

Jag vill hem, eller nej.. Jag vill ha fika! :D Sedan vill jag gå hem och titta på tv.

It won´t hurt when the killing is done by a friend.

Datum: 2007-09-06 Klockslag: 22:01:03

Ännu en dag har gått, och imorgon är det fredag och de betyder att vi åker hem till Ramsele igen. Mamma kommer hit och hämtar oss efter skolan, så åker vi till lägenheten och hämtar alla saker och sådär innan vi åker hem. Ska ta hem en kamera i helgen också, måste fota Kevin och Felicia lite mer innan jag är nöjd. Fast jag blev faktiskt riktigt nöjd med några av bilderna jag redan tagit, men jag är inte helt nöjd ännu.
Sedan är ju Elina hemma i helgen också, så jag hoppas på att jag träffar henne litegrann.
Jag känner mig sjukt ensam, nu när Emil inte är här. Men jag har själv satt mig i den sitsen, men den tanken är inte direkt till någon sorts tröst, snarare tvärtom. Men jag saknar den där känslan av att känna att.. Ja, jag vet inte riktigt. Det känns egentligen som om Erika är min enda kompis nu för tiden, och det känns inte så roligt. Inte för att hon inte duger, för hon är helt underbar. Men ja, en kompis räcker ju inte direkt..

Och nu är det bestämt, om tjugo dagar så kommer jag att sitta och åka buss/tåg i ca 11 timmar. Varför? Jo, för att jag ska åka ner till min älskling. Jag längtar så otroligt mycket! Kommer fram till Karlstad efter klockan elva någon gång på onsdag och då kommer Emil och hämtar mig där. Sedan stannar jag där tills på söndag morgon då jag tar tåget/bussen hem igen. Jag ser inte direkt fram emot att åka tåg eftersom jag blir så åksjuk, men jag får väl försöka lyssna på musik och sova. På hemvägen kommer jag antagligen bara sitta och gråta också, om jag känner mig själv rätt. Sedan efter det så tar det ungefär en månad innan vi får träffas igen, så det blir så vi träffas oftare än vad jag trott. Det känns så skönt, för jag saknar honom så mycket!

Igår ringde jag och beställde löshår också, så inom två veckor har jag antagligen långt hår igen! Jag längtar, känner mig så otroligt skabbig just nu.

26-30/9 - Jag längtar redan otroligt mycket, älskling! Tack för att du finns, och gör mitt liv bättre. <3

I need you like a heart needs a beat.

Datum: 2007-09-03 Klockslag: 22:15:54

Sitter och tittar igenom min lilla almanacka som jag går runt med i väskan, sidorna är ganska tomma samtidigt som de känns vara fulla. Tills imorgon har jag t.ex haft på mig att välja ut tre låtar till musiken som jag sedan ska välja ut  någon av och skriva en analys till den. Det har varit ganska svårt, men jag har valt ut; pärlor, på nära håll och apologize. Vilken jag väljer sedan får jag se, vill välja både pärlor och apologize med tanke på att de båda har en sorts koppling till Emil för mig. Men jag känns aldrig lessna på apologize, och är en av de bästa låtarna som finns att lyssna på när man åker t.ex buss och sådant, jag bara älskar den. Den påminner också om när Emil bara var något.. jag liksom tänkte på, när jag inte trodde att han skulle bli min. Den påminner även om vår sista klassresa, när jag lyssnade på den låten hela vägen till Stockholm nästan.

Jag vill egentligen inte säga förlåt, för att jag inte tycker att jag borde det. Du läser antagligen inte det här ändå, men jag kan ju säga ett litet förlåt bara för att själv känna att jag ändå sagt det. Så, förlåt älskling! Det är inte meningen att jag ska bli så sur och allt, men det beror ju trots allt på att jag är så osäker. Jag är rädd för att förlora dig, och blir därför väldigt sur och orolig när du inte hör av dig och när du säger sådana saker. Så du får ju försöka se det från min sida litegrann också, precis på samma sätt som jag måste försöka se det från din sida också. Men det är svårt, för vi har olika prioriteringar och jag tror att du ligger högre upp för mig än vad jag gör för dig, faktiskt. Det säger jag inte för att klaga eller för att verka bättre, för jag önskar att jag också kunde försöka koppla bort dig för en stund och bara bry mig om annat. Men varje dag så går jag och väntar på att du ska höra av dig, och tillslut så måste jag höra av mig för att jag inte kan vänta längre. Jag vill inte vara så, jag vill inte vara tjatig. Men jag känner att jag måste få det bekräftat att du fortfarande tycker om mig, nu när du inte kan visa det. Så det är nog minst lika jobbigt för mig att måsta höra av mig hela tiden, som det är för dig att jag hela tiden ringer. Jag försöker hålla mig, och idag lyckades jag faktiskt. Trots att det berodde på att jag var sur så är jag ändå nöjd över mig själv, vilket bara låter, och även är löjligt. Nu skulle jag vilja sitta här en lång stund till och bara skriva av mig allt, men jag måste gå och duscha, eftersom jag ska upp sju - halv åtta imorgon.


Hur sur jag än har varit, och kommer bli, så kommer jag aldrig kunna förneka att jag ständigt saknar dig.


You feel so lost and you feel alone.

Datum: 2007-09-03 Klockslag: 16:50:50

Så var vi inne på tredje veckan i Kramfors nudå, och det går faktiskt riktigt bra att vara här. Visst, jag blir less över att måsta åka tillbaka hit och sådär, men det beror ju på att det känns som att man måste åka tillbaka just när man kommit hem. Idag har varit en lättsam dag på skolan, fast samtidigt lite dryg. Först satt vi inne i datasalen med Micke och pillade i InDesign, och sedan efter lunch var vi med Maria och pillade i photoshop. Sedan när jag gick hem gick jag in på konsum och handlade lite, och sedan gick jag hem och drack en efterlängtad kopp kaffe!

Nu sitter jag bara här och lyssnar på Blutengel och tänker..
Allt känns så konstigt, det känns som om jag inte riktigt vet vart jag har dig. Jag är så känslig också, tar allt så hårt. Igårkväll somnade jag nog med en blöt kudde, blev så arg att jag låg där och grät. Hela dagen har jag gått och tänkt på det och varit irriterad. Men men, sånt är livet. Bara av att tänka på det vill jag börja grina, så irriterad blir jag.
 
Om du nu blir less av att tala med mig, så ska du inte behöva göra det.

RSS 2.0