Baby you can kill the pain.
Datum: 2007-10-10 
Klockslag: 19:23:54Vi tänker besegra cancer.
Vill du vara med?
Tycker att alla som läser det här borde leta åt en affär som säljer Rosa Bandet och gå dit och köpa sig ett, för du vill väl vara med och rädda liv? Okej, ett rosa band kostar 20 kr, men om många köper det så är det klart att det blir en stor skillnad, hjälp till att medverka i den skillnaden, skillnaden som faktiskt räddar liv.
När jag talade med Emil idag så sa han att han skulle försöka ordna sin praktik i Övik, så man får väl se hur det blir med det. Då kan vi iallafall träffas de två helgerna han har praktik, vilket känns väldigt skönt. Nu är det bara sexton dagar kvar tillsdet blir lov och han kommer hem. Jag längtar så otroligt mycket efter honom, "bara" åtta jobbiga månader kvar nu, vi måste klara det älskling. Då menar jag verkligen måste, för jag vill inte leva utan dig, kan inte föreställa mig hur det skulle vara nu.
Det är riktigt skrämmande hur fort man blir beroende av en person, hur allt plötsligt kretsar runt en enda människa. Mitt liv kretsar runt dig Emil, jag tänker på dig konstant och när vi inte är tillsammans så saknar jag dig. Jag längtar efter den dagen då vi är fria, fria att träffa varandra när vi vill. Allt är så begränsat nu och behöver så mycket planering, jag längtar efter den dagen då jag bara kan ringa dig och fråga om jag kan komma över till dig. Det är länge kvar tills den dagen kommer, för när dessa åtta månader har gått blir det sommar och sommarjobb, som sedan övergår till skola för mig, och ett riktigt jobb för dig. Vilket antagligen kommer innebära att vi inte kan träffas när som helst, men iallafall oftare än nu. För älskling, den dagen kommer väl?
22/6-07 - Glömmer aldrig den kvällen, lämna mig aldrig älskling.
Artikel.
Datum: 2007-10-09 Klockslag: 17:57:31
Barn
Längtan är stor
Att skaffa barn är något många människor längtar efter, jag är en av dem.
Att bli mamma är en av de saker jag längtar mest av allt efter. Att sedan ha två små,
söta syskonbarn gör inte direkt att man längtar mindre, utan snarare tvärtom.
Vi kommer hem till min syster och hennes familj. Hon har två barn, Kevin snart tre år och Felicia snart fem månader. Nästan direkt när vi kommit dit så vill Kevin att jag följer med honom in på hans rum och tittar när han leker. Vilket han nästan alltid vill att jag ska göra när jag kommer dit. Men jag får inte röra hans leksaker, vilket han säger åt mig nästan direkt så jag ska ha det helt klart för mig. Han är oftast så, man ska bara sitta och titta på när han leker, då är han nöjd. Jag frågar honom hur det känns att vara storebror, och han svarar ett enkelt "Bra!". När jag sedan frågar varför det känns bra så funderar han en liten stund och svarar sedan "För helst när man ska vara ute och gunga." Så lillasyster är tydligen bäst att ha när man vill vara ute och gunga med någon. Men att han tycker om henne är något som verkligen märks, han ska alltid gosa med henne och säga hur söt hon är osv. Fast om man frågar honom, så är de såklart lika söta båda två. När det sedan blir dags för dem att äta så går vi in i köket och min syster Annette berättar för oss om att Kevin hade sagt till henne att Felicia bitit honom. Annette hade då svarat att det inte var så farligt, eftersom det inte gjorde så ont när hon inte hade fått några tänder ännu. Kevin har nu kommit in i det så kallade frågestadiet som de flesta små barn kommer in i. Han frågar hela tiden "varför då?", och nu undrade han såklart varför bebisar inte har några tänder. Mamma Annette svarar då att när man är liten så sitter tänderna i tandköttet och växer sedan ut när man blir större. "När jag var en traktor så satt mina tänder i däcken, och sedan växte de ut.", blir hans gensvar på hennes förklaring. När hon säger till honom att han inte varit någon traktor, så säger han att det har han visst varit. När Felicia, som sov när vi kom dit, har vaknat så ger Annette henne lite katrinplommon-mos och Felicia blir alldeles till sig. Hon tar tag i Annettes hand och sedan drar hon den mot sig för att få i sig moset så fort som möjligt. Medan hon äter sitter hon där, alldeles sölig runt munnen och ser väldigt nöjd och belåten ut.
Trots att han är så liten har han väldigt många förnuftiga tankar i sitt lilla huvud och är på något sätt lillgammal. När han säger något om Felicia kan han ofta säga "Lill-jänta" och liknande saker som man oftast hör av äldre människor. När han följer med sin pappa till jobbet så går de in i fikarummet och så säger han "Finns det någon saft här, tro?". Så då får han saft och när han druckit upp den så vill han såklart hem igen.
Sedan min syster fick Kevin har jag nog mer och mer blivit sugen på att själv skaffa barn och att nu se Felicia som är så liten och söt gör inte saken lättare. Jag kan sitta och titta på barnbilder och sådana saker hur länge som helst och un på senare tid har det t.o.m. blivit så att jag går omkring och tittar på barnkläder när jag är ute och shoppar. Om man är ute, var som helst, och jag ser ett litet barn kan jag inte undgå att följa det med blicken, med ett stort leende på läpparna. De är så otroligt söta, fast visst har de lite sämre sidor också, men det har vi ju alla. Att skaffa barn är verklige något jag ser fram emot. När mamma sa något med att Annette hade tagit med barnen och gått och lagt sig, men när de inte kunnat somna så hade hon och Kevin klivit upp och tittat på tv och ätit ostbågar - en sådan liten sak gör att jag längtar ännu mer, att kliva upp med sitt barn och bara sätta sig och göra någonting tillsammans. Tanken av att för första gången hålla i sitt eget barn, ger mig ett leende på läpparna. Veta att det är någon som alltid behöver en, någon som betyder allt för en.
Jag vet med säkerhet att den dagen när jag väl får barn, kommer jag att vara en otroligt stolt mamma.
TEXT, FOTO OCH LAYOUT: SARA HÖGLUND.
The broken watch you gave me turns into a compass. It's two hands still point to the same time 12:03, our last goodbye.
Datum: 2007-10-06 Klockslag: 00:45:10Och, imorgon ska jag äntligen få umgås med mina snyggingar! Saknar dem hur mycket som helst märker jag nu, vi föralltid? I hope so. Ni har haft ett sjukt bra tålamod, trots min "frånvaro" eller vad jag ska kalla det, tack för det. (Med det menar jag, att ni stått ut med att jag varit nykär, och därför frånvarande.)
Om femtiofyra dagar åker jag även till London med dem, det kommer bli helt underbart. Elina, Dea, Taste of Chaos och The Used. Kan det blir bättre? (Okej, om Emil var med skulle det varit roligt också, men att få umgås med bara Elina och Dea kommer nog också bli skönt.) Fast jag oroar mig för flygresan och hur mina pengar ska räcka till, men det ordnar sig alltid.
Ja, ikväll - kvällen ägnades åt att vara hos syster med lite folk, vilket var mycket trevligt. Alltid roligt att få träffa de söta syskonbarnen också, jag längtar så mycket efter att få ha egna små sötnosar. Men än tar det några år, tråkigt nog. Felicia är så otroligt söt att man bara vill ta med henne hem som sin egna, heh.
Men nej, nu orkar jag nog faktiskt inte skriva mer, är så otroligt trött.
Without you, I'm nothing at all.
Datum: 2007-10-04 Klockslag: 18:20:56Men det går inte och det får jag försöka stå ut med. Åkte ju ifrån honom i söndags och det har faktiskt gått förvånansvärt bra att vara utan honom, vilket jag är stolt över. Försöker att inte tänka så mycket på saknaden, utan istället fokusera på framtiden och nästa gång jag får se honom. Det är ju trots allt bara tjugotvå dagar kvar till det är lov, vilket betyder att han kommer hem igen. Det känns riktigt skönt att det blir lite längre vi får träffas då och inte bara någon dag, utan över en vecka. Jag har redan nu bestämt att vi på lovet ska åka till Sundsvall och shoppa över en dag, han och jag. Sedan så får vi väl se vad som händer resten av lovet, men att umgås med honom så mycket som möjligt ligger överst på listan.
Fredag imorgon också, ska bli riktigt skönt att få komma hem och träffa mamma, pappa och djuren. Har ju faktiskt inte sett dem på nästan två veckor nu. Ska ägna helgen åt att umgås med Elina och Dea också, det ser jag fram emot. Det blir nog filmtittande, godisätande och fotografering som gäller då.
Mamma är i Sundsvall idag också, så hon fick köpa ett par Frank Dandy trosor åt mig, jag kände att jag ville ha en liten present, heh. Själv har jag inte gjort speciellt mycket idag, Jossan var över hit ett tag och sedan så har jag försökt ta tag i min engelska läxa litegrann. Har även packat ner all smutstvätt som ska med hem, så nu är det enda jag har kvar att göra att plocka ihop i lägenheten, diska och försöka göra lite läxor. (Ja, det var visst ganska mycket jag hade att göra ändå, suck.)
104 dagar. <3
Jag vill aldrig behöva vara utan dig, älskling.
