Nu är det gjort. Imorse flyttade han, och jag är officiellt singel. Även om det var ett gemensamt beslut så gör det så fruktansvärt ont i mig. Har gråtit så mycket att det känns som om tårarna borde vara slut. Men det finns hela tiden mer. Att helt plötsligt lära sig att leva på egen hand, själv, efter att ha levt ihop med en person dagligen i nästan tre år känns tufft. Har fina vänner som ställer upp i alla fall, om det blir för jobbigt att vara här hemma eller att vara själv.

 

Tur att jag har så många andra fina människor i mitt liv. Vad skulle jag göra utan er?