Vet inte hur många gånger jag gråtit idag. Går verkligen inte att hålla tillbaka tårarna. Åkte till veterinären idag med tanken att hon skulle få medicin utskriven, och sedan följa med hem igen. Men det slutade helt annorlunda. Hennes tassar var inte bättre, och hennes lever- och blodvärden hade blivit sämre. Veterinären sa att om det varit hans hund, hade han valt att avliva henne. Det kom som en chock, och jag började gråta direkt. Det gick inte att hålla emot. Men vi valde att göra det, för det har hela tiden handlat om att hon ska må så bra som möjligt. Vi fick gå in i ett rum och vara ensamma en stund, vara tillsammans lite till. Jag var med henne hela tiden, klappade & pussade henne och berättade hur duktig hon var, att jag älskade henne & att hon varit världens bästa hund. Det gick så fort, sedan låg hon bara där, nästan som om hon bara sov. Satt kvar inne hos henne en stund efteråt, var inte riktigt beredd att säga hejdå för alltid ännu. Erika kom in efteråt också, och vi satt där och klappade henne och pratade om vilken otroligt fin hund hon varit. Så speciell. Det var verkligen något speciellt med henne, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var, men något var det. Vi fick i alla fall två extra månader med henne, och det är jag så innerligt glad över. 

Även fast jag såg vår underbara, fina Lady somna in så kan jag ändå inte förstå att hon är borta - att jag aldrig mer får mötas av henne i dörren eller klappa hennes mjuka päls. Att jag aldrig mer få se henne komma lunkandes, nyvaken & söt på morgonen, aldrig mer. Världens finaste hund som jag älskade så otroligt mycket, älskar - fortfarande.

Men när vi kom hem, och Taimy tittade mot dörren & gnällde för att Lady åkt några timmar tidigare men inte följt med hem igen, så ville jag bara försvinna. Man märker att hon saknar henne, undrar vart hon är. Att komma hem nu ikväll och bara mötas av Taimy kändes hur konstigt som helst.. det är så tomt här hemma, det känns verkligen att hon är borta. Hon var en i familjen, och nu är hon borta. Men det var det bästa för henne, och jag vet att vi gjorde allt vi kunde.