När jag vaknade imorse var min första tanke att hon var borta, att hon är död. Avslutade gårdagen med att gråta, och började dagen med att gråta - och nu gråter jag. Det tar aldrig slut.

Det känns som om hela världen gått under - tillfälligt, för om några dagar vet jag att det kommer att kännas bättre, men just nu är allt bara skit. Var inte roligt alls att vara på jobbet och anstränga mig för att hålla tårarna borta, önskar jag fick vara ledig några dagar.

Så fort jag kommer hem så påminner allt om henne. Bara en hund som kommer springandes, bara en hund som skäller, bara en hund att gosa med.. det ska vara två, inte en. Ingen fin Lady som ligger ute i skuggan och sover, eller som ligger i hörnet av soffan.. Jag saknar henne så himla mycket.

Nu ska jag gå ut och lägga mig i solen och försöka tänka på något annat.