Dag 03 – Mina rädslor
Datum: 2010-11-29 Klockslag: 20:12:39Eftersom jag så gott som aldrig använder min handväska nu för tiden (och därför inte har något direkt vettigt i den) så skippar jag den så länge. Vi går direkt till mina rädslor istället.
Jag är den där typiska personen som är rädd för allt & oroar mig ständigt. Jag vet inte vad det beror på, pappa brukar skylla på att mamma skrämt upp mig för allt. Syrran brukar också säga det, och då tar dom att jag är rädd för flugor som exempel på hur löjligt rädd jag är. Men, mina största rädslor är nog;
1. Att något ska hända mina nära & kära, som säkert är de allra flestas största rädsla.
2. Cancer. Jag säger alltid att den dagen de hittar en tumör i mitt huvud kommer jag inte att bli förvånad, för det är något jag tänker så otroligt mycket på. Jag är livrädd för cancer, kan inte tänka mig något värre. Har redan varit med om en koll för att se vad en knöl jag hade i armen var, fick göra ultraljud, magnetröntgen osv. Var väldigt rädd.
Så är jag också rädd för insekter, clowner och tomtar. Måste kanske förklara tomtegrejen. Jag är inte rädd för vanliga tomtar, sådana som är på marknader och delar ut julklappar till barnen. Det är de där jäkla "prydnadstomtarna" som skrämmer mig, de större av dem (40 cm och uppåt). Mamma & pappa har en sån stor tomtejävel hemma som skrämmer livet ur mig, jag känner på mig att den är ond. Jag vill inte vara hemma ensam med den. Löjligt? Kanske.
Jag är den där typiska personen som är rädd för allt & oroar mig ständigt. Jag vet inte vad det beror på, pappa brukar skylla på att mamma skrämt upp mig för allt. Syrran brukar också säga det, och då tar dom att jag är rädd för flugor som exempel på hur löjligt rädd jag är. Men, mina största rädslor är nog;
1. Att något ska hända mina nära & kära, som säkert är de allra flestas största rädsla.
2. Cancer. Jag säger alltid att den dagen de hittar en tumör i mitt huvud kommer jag inte att bli förvånad, för det är något jag tänker så otroligt mycket på. Jag är livrädd för cancer, kan inte tänka mig något värre. Har redan varit med om en koll för att se vad en knöl jag hade i armen var, fick göra ultraljud, magnetröntgen osv. Var väldigt rädd.
Så är jag också rädd för insekter, clowner och tomtar. Måste kanske förklara tomtegrejen. Jag är inte rädd för vanliga tomtar, sådana som är på marknader och delar ut julklappar till barnen. Det är de där jäkla "prydnadstomtarna" som skrämmer mig, de större av dem (40 cm och uppåt). Mamma & pappa har en sån stor tomtejävel hemma som skrämmer livet ur mig, jag känner på mig att den är ond. Jag vill inte vara hemma ensam med den. Löjligt? Kanske.
kommentarer
Trackback