Jag kan faktiskt inte välja en bästa vän. Så jag säger att det är både min mamma & Erika.

Jag kan prata om nästan allt med min mamma, hon finns & har alltid funnits där och stöttat och gett råd. När allt känns åt helvete så ringer jag henne, och då känns det bättre. Hon är den som peppar mig och tror på att jag klarar av det jag tar mig an. Hon är inte bara min mamma.

Sedan jag lärde känna Erika år 2000 så har vi alltid varit bra vänner, det har inte gått i samma perioder som med andra vänner. Vi har alltid haft varandra. Vi har gjort så himla mycket sjuka saker under tiden vi känt varandra, så himla mycket roligt & pinsamt. Men det viktigaste av allt är nog att hon alltid funnits där och lyssnat & tröstat när det behövts. Och att jag kan lita på henne. Jag längtar så himla mycket efter att få komma hem och krama om henne, min fina vän! ♥