Satt och läste på lite till naturen förut ikväll, men blev så trött att jag somnade en stund. Sitter och funderar på att kanske läsa lite mer om en stund och sedan borsta ut mitt sjukt toviga hår, det kommer göra ont.

Tänker inte nämna något om vad det är som har hänt, men det är verkligen sådant som får en att tänka efter. Det är läskigt hur vi faktiskt tar allt för givet här i världen, hur det är självklart att det alltid kommer en morgondag. Det gör inte alltid det. Hur ofta säger vi till dem som verkligen betyder något för oss att vi älskar dem och är tacksamma för att få ha dem i våra liv? Inte tillräckligt ofta. Och hur ofta stannar man upp och bara tänker på sig själv, gör något enbart för sin egen skull? Inte tillräckligt ofta.