Har nästan alldeles nyss kommit hem. Jag har verkligen världens bästa syskonbarn! Först satt jag inne med Kevin på hans rum och lyssnade på när han berättade om sin s.k husbil. Haha! Så började han prata om sin gosedjurselefant som låg på golvet och att alla som kom och hälsade på kunde ju inte veta om den var levande eller inte, och "Jag kan ju inte bara skita i att säga det!". Så var syster med barnen på Junsele djurpark idag också, och då frågade jag honom lite om hur det varit där. Så sa han att hans favoritdjur där var kamelerna. När jag frågade honom vad deras pucklar var till för svarade han efter en stund "Alla djur har bröstvårtor. Så att barnen ska kunna äta därifrån!". Han är bara för rolig, man får sig alltid minst en handfull med goda skratt när man träffar honom, pga det.

Så är Felicia så duktig & go också, och bibbi (som Nathalie kallas) lika glad som vanligt. Tror aldrig jag varit med om gladare bebis, ler och skrattar hela tiden. Nej, jag skulle kunna skriva rad efter rad om hur underbara de är.. Men jag tror inte att någon är så intresserad av att läsa det. Men när man sitter där och tar hand om tre barn så kan man ju inte annat än längta tills man sitter där - med sina helt egna.