som vi glömde att vi älskade varandra.

okej, bara tre dagar kvar på jobbet nu. känns otroligt skönt, jag tror inte att min kropp skulle klara mycket mer efter det, jag får alldeles för lite sömn.

och jag vill påstå att jag är lyckligt lottad som hittat dig, du är.. jag vet inte vad jag ska kalla det. du är världens sötaste, men det låter inte bra nog men det är ungefär det som stämmer in, fast.. ja, som sagt så kan jag inte förklara det. när jag är sur eller ledsen känns det verkligen som om du är det enda som kan få mig på bra humör igen. som idag sa mamma att jag varit så blek och sur när jag kom hem på lunchen, och när jag pratade med dig så såg jag så himla glad ut. "är han ditt livselexyr?" frågade hon, och ja.. jag vill väl påstå att du är det nu för tiden.
det har ungefär gått 3½ månad sedan den där dagen.. och jag tror att jag kan säga att jag tänkt på dig varje dag sedan dess faktiskt.