Jag har aldrig känt såhär för någon förut, såsom jag känner för dig Emil. Så fort jag är utan dig så känner jag mig obekväm, som om jag saknar något. Jag behöver dig verkligen, jag sa hejdå  till dig för ca 45 minuter sedan och så fort det var gjort saknade jag dig något så otroligt mycket. Jag har ont i magen som om jag vore nervös, bara för att du inte är här. Vid ett sånt här tillfälle undrar jag verkligen vad det är vi gett oss in på, för jag förstår verkligen inte hur jag ska kunna klara mig utan dig nu när skolan börjar. Min värld kretsar kring dig, du är det enda jag tänker på. Men samtidigt är jag så otroligt glad att jag har dig, för du är verkligen helt underbar. På tisdag är det 2 månader, bara TVÅ månader? Det känns som så otroligt mycket längre, och jag kan inte tänka mig hur mitt liv var innan du kom in i det såhär. Jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär för någon, att jag skulle kunna bli kär. Men se, nu är jag hur kär som helst och har aldrig någonsin känt såhär för någon förut. Och att jag hittat någon som orkar med mig, som kan se något bortom alla mina humörsvängningar osv. Jag har full förståelse för att jag antagligen är lite komplicerad att umgås med, med tanke på mitt humör och alla mina konstiga sätt. Men jag hoppas att du orkar stå ut med mig, och att du är lika kär i mig som jag är i dig. För helt ärligt, så har jag ingen aning om hur jag skulle kunna klara mig utan dig. Jag hoppas att jag aldrig kommer behöva lägga ner någon större tid till att fundera över den saken heller.

Emil Edström, du är det finaste jag har.