Går in på H&M's hemsida, och möts av några söta barn och texten "BACK TO SCHOOL". Jag har inget att komma tillbaka till nu i höst, ingenting. Ingen skola, ingen klass, ingen lägenhet. Den här gången blir det något helt annat, vad vet jag inte riktigt än. Att inte längre gå i MP07 känns som att vara lite trasig, som om något inte riktigt står rätt till. Men jag antar att jag bara får vara lycklig över att i alla fall ha fått dela tre år med sådana underbara människor, jag kommer aldrig glömma er. Gymnasietiden hade aldrig kunnat bli bättre. Men att inte ha något att komma tillbaka till låter mer dramatiskt & tragiskt än vad det egentligen är, för det är ju nu livet verkligen börjar. Det är nu vi ska ut och hitta vår egen väg, och att veta att jag har min älskling med mig känns tryggt.