Har nyss legat och tittat på Dagboken, gud så underbart vacker film. Kan nog säga att jag i stort sett gråtit genom hela filmen, med jämna mellanrum. Men slutet fick mig att gråta oerhört mycket, fick anstränga mig för att huvudtaget få åt mig någon luft.
Att se filmen fick mig även att sakna Emil otroligt mycket.
Älskling, inget får mig att känna samma känsla som när jag är med dig. Jag har aldrig känt såhär förut, ingen kan få mig att känna på samma sätt. Du är så underbar, tack för att du är min.

Nu är det bara fem dagar kvar tills jag äntligen får träffa dig. Att se dig stå där och vänta på mig, är en tanke som ofta dykt upp i mitt huvud nu på slutet. Jag längtar så otroligt mycket efter det, att få se dig, få känna dig.

Har kärlek någonsin varit vackrare på film?